De bloggande 7-åringarna på Årstaskolan är fantastiska
Strax innan klockan 08.00 kliver jag av vid hållplatsen ”Årstaskolan”. Jag känner mig glad och nervös på en och samma gång. Idag ska jag äntligen få träffa dessa underbara 7-åringar som har en egen blogg. Och den första jag stöter på är deras inspirerande lärare Josef Sahlin eller Josefina Sahlina som det står på dörren utanför klassrummet.
Längst fram i klassrummet lyser bloggen upp på deras Smartboard. En del elever står och kikar och klickar på filmen om sina gosedjur som de gjorde och la upp i fredags. Någon sitter i hörnsoffan och andra springer runt lite. Det känns bra redan från start. Det är ett öppet och tillåtande klimat i klassrummet.
De börjar dagen med att kika igenom kommentarerna på bloggen
Josef börjar dagen med att läsa upp kommentarerna på bloggen. De går igenom alla kommentarer varje dag. Barnen ställer frågor eller berättar saker oavbrutet, som tur var räcker de upp handen och väntar på sin tur. Jag tänker att jag skulle vilja plocka in dem i publiken på konferensen Internetdagarna, jag tycker att det ställs alldeles för lite frågor och här i klass 1b på Årstaskolan formligen haglar de ner.
Efter en stund är det dags att välja veckans Prick. Den interaktiva tärningen visar Leos namn, han ser glad ut och går med pirriga steg fram till Josef. Han börjar med att läsa vilken dag, datum och månad det är. Han kommer att assistera Josef hela veckan. Shakira, Linda och Isak har inte varit pricken och alla tre längtar. Jag frågar varför.
– Då får man skriva i bloggen istället för i veckobrevet. Det är mycket roligare.
Det krävs en lärare som tänker utanför rätt och fel och som vill och vågar testa nya saker
Under hela dagen utgår Josef från bloggen, surfar runt på sajter, visar filmer och dokumenterar. Alla eleverna är med hela tiden, går fram och ritar, skriver, tycker och tänker. På bloggen får de feedback, återkopplar, delar med sig och lyfter varandra (speciellt genom kommentarerna, de verkar vara favoriten efter att filma). Det är så härligt att se att det verkligen fungerar så bra. Men visst har Josef mycket stor del i det hela, det krävs en lärare som tänker utanför rätt och fel och som vill och vågar testa nya saker (Kristina Alexanderson och jag sambloggar om det här, så hon skriver mer om Josef och pedagogiken på Stjärnkikarna.se)
Efter lunchen får vi chans att sitta ensam med några barn. Då passar jag på att ställa lite frågor.
Vad är det som är så bra med er blogg Tegelbobarn?
- Att skriva kommentarer och filma, säger Linda.
- Jag har inte haft en blogg innan. Jag skriver mycket, 10 saker eller något, svarar Leo.
Vad har du skrivit om?
- Ambulans och fika (lång paus). Sedan kommer jag inte ihåg något mer, säger Leo
Är det svårt att skriva?
- Nej, men det tar lång tid att lära sig. Vi kan ju inte alla bokstäverna ännu, berättar de.
Men ni kan blogga?
- Ja.
Estelle du har en egen blogg har jag hört?
- Ja, min storasyster med. Hon går i 2:an. Själv är jag en sådan där datatjej som älskar att spela spel. Ibland när jag skriver mail till Josef sitter jag och spelar lite i smyg.
- Jag får inte mail så ofta, om jag vill spela får jag inte göra det jämt, jag har en speldag, säger Leo.
Har alla mail?
- Jag tror det, säger Leo.
- Min hotmail funkar inte nu (djup suck) säger Estelle
- Vi var dom första på Tegelbo som gör det här, bloggar alltså, fortsätter Estelle
Vad är roligast?
- Att göra film! Ropar både Leo och Estelle. Men vi skulle vilja lägga upp filmer med. Josef gör det på rasterna (kanske läser han det här och låter barnen prova att lägga upp en film?).
Vad säger era föräldrar?
- Det var en bra blogg, säger Isak
- Jag visar inte mina föräldrar, men mina vänner och syskon, säger Linda
Kompisar på andra skolor, har de någon blogg?
- Nej, svarar samtliga.
Jag väljer att hoppa över frågan kring hur det är att arbeta med Internet i skolan, för de här eleverna finns det inget annat. Det är en självklarhet. Jag ryser till av förtjusning vid tanken hur det skulle vara om alla elever i Sverige fick samma möjligheter. Att arbeta med Internet i skolan redan från start. Det verkar ju inte vara så svårt, det säger ju 7-åringarna i klass 1b på Årstaskolan (Boti, Noak, Blenda, Elisa, Love, Ottilia, Regina, Shakira, Aron, Matilda, Linda, Joel, Casper, Evelina, Max, Isak, Linus, Elsa, Linnéa, Estelle, Marlon, Hedvig, Isabella och Leo) och om de klarar av det borde man tycka att lärarna runt om i Sverige skulle kunna fixa det med, eller?
Kommentarer
Vad inspirerande! Detta är framtiden!
Härligt att se så unga med en egen blogg. När jag ser filmerna vill jag bli lärare. Bra med länkar och kalender i kanten.
Coooooolt :) Jag blir glad :)
”Är det svårt att skriva?
- Nej, men det tar lång tid att lära sig. Vi kan ju inte alla bokstäverna ännu, berättar de.
Men ni kan blogga?
- Ja.”
Oj, vad roligt att vara barn och gå i den klassen!
Synd att mina egna barn är så stora!
Skulle det vara möjligt att få komma på studiebesök och ta med några sfi-studerade
och visa hur fint det faktiskt kan vara i
skolan i det här landet?
undrar Majsan på Sfi – skolan i Salem
Smart och helt rätt. Jag tar med den som en frisk fläkt under morgondagens förläsning för dem som kan alla bokstäver men inte har en aning om vad en blogg är för det. :).
Snyggt Linda, du lyckas verkligen fånga den stämning som fanns i klassrummet och den entusiasm som eleverna hade. Din co-bloggerska
Fanttastiskt att eleverna är stolta över vad de gör och att de skriver så bra! Härligt Josef!
Internet är fantastiskt! Jag har fyra ungdomar som förhåller sig till det på sitt sätt, men för alla är det lika självklart! Den yngsta har förmånen att få jobba som UF-företagare och det är härligt att se deras kreativitet och hur lätt de tar till sig och hanterar frågor om ekonomi, säkerhetskopiering, kundkontakter, beställningar, leveranser och vem vet vad! De lär sig mer och mer om att bygga webb och skapa fint innehåll, och också vad det innebär att ha ett säljande budskap! I love.
Ja, det här är framtiden. Vilken skillnad i internetvana jämfört med äldre generationer. Barnen har redan gått om farfar/farmor.
Trots att jag faktiskt jobbar på samma ställe som dessa små elever (dock inte pedagog) så vet jag inte riktigt vad de pysslar med hela dagarna. Därför tycker jag att det är så fantastiskt roligt att följa denna och de bloggar som finns på skolan.
Och att Josef gör ett kanonjobb… det visste jag i alla fall! Heja dig och dina elever!
Fantastiskt inspirerande. Vilken lärarinsats. Det här borde bli ett exempel som kunde åka runt i landet/världen!
Gud vad jag älskar det! Så Inspirerande att man ville vara barn och börja härifrån. Tur för mina småtingar!