9 januari skrev Peter Sunde på sin blogg om en metod för att tekniskt kringgå FRA och deras ambitioner. Precis som man kunde förvänta sig så skulle detta ske förr eller senare, och dessutom utan att några större kostnader uppstår. Det centrala för FRA är dels skapandet av sociogram, men givetvis även att direkt kunna ”avlyssna” trafiken mellan två parter. Sundes lösning är så enkel så att den faktiskt blir rent elegant. Nu är det bara att invänta att det hela slås igång.
Ska vi nu bara vara glada över detta, eller är det kanske så att detta borde mana till lite mer eftertanke? Konsekvenserna av hela spektaklet blir flera, och de slår i alla möjliga riktningar.
Som vanligt är det medborgarna som betalar priset för detta
Rent ekonomiskt så betalas hela FRA-spektaklet av Internetoperatörernas kunder, och där kan vi nu konstatera att det enda som FRA-lagen gjort är att fungera kostnadsdrivande. Detta eftersom syftet inte kommer att kunna uppnås. Medborgarna får betala priset för detta.
De som är kunniga och insatta kommer att kunna kringgå eländet, samtidigt som majoriteten av de vanliga medborgarna är de som kommer att kunna kartläggas av staten. Det är nämligen det enda som återstår för den statliga vallhunden, FRA. Medborgarna får betala priset för detta.
När tekniken är klar och i drift så finns möjligheterna för terrorister, bovar och banditer att använda samma (eller liknande) tekniska lösningar. Därmed så kommer det att krävas än mer resurser till rättsväsendet för att försöka hitta en fiffig lösning på problemet. Om vi nu antar att terrorister, bovar och banditer är måltavlan så blev de just en oändligt mycket mindre och mer svårträffad måltavla. Medborgarna får betala priset för detta.
Traditionell spaning och underrättelseverksamhet har fungerat och kommer att fortsätta fungera
Alla dessa ivriga och resurskrävande försök att ligga före alla former av bus är dömda att misslyckas och dessutom så leder de endast i en riktning. De avskaffar alla de principer som vi hittills har använt för att definiera vår frihet. I ivern att försvara friheten avskaffar vi alltså densamma. Menar jag då att vi inte ens ska försöka skydda oss mot terrorister? Inte alls, men vi måste skydda oss på rätt sätt. Automatisering är inte vägen till framgång.
Traditionell spaning och underrättelseverksamhet har fungerat och kommer att fortsätta fungera, och det är där insatsen måste ske. Argumenten kring att FRA skulle kunna skydda våra svenska soldater i Afghanistan måste vara det i särklass sämsta. För det första så är chansen mikroskopisk att FRA ska snappa upp info kring talibaners bilbomber genom att avlyssna/läsa gränsöverskridande mail. För det andra så är det väl lite knepigt att tro att man kan ha en riskfri närvaro i Afghanistan. Trygghet för soldater i främmande land uppnås inte genom maximalt förtryck och avskaffande av frihet på hemmaplan.
Erik Hultin bloggar på Hultins tankegång och för att fortsätta sin kamp mot FRA kandiderar han till en plats på Centerpartiets riksdagslista i Västernorrland.
Kommentarer
Word Erik!
Jag håller med om dina slutsatser – det är den vanliga medborgaren som betalar priset för detta kalas. Både ekonomiskt i form av ”registrering av digitalt beteende/socialt nät”.
Vi får helt enkelt hoppas Sundes system sprids tillräckligt mycket – tills dess automatiska metoders politiska värde gått ur tiden.
Ett *och* gömde sig ovan, skulle vara: ”Både ekonomiskt OCH i form av ”registrering av digitalt beteende/socialt nät”
En tanke som slår mig är att de som anstränger sig för att skydda sin kommunikation borde vara de som syns och drar till sig spanarna. Vanliga massan som inte bryr sig om ifall de kartläggs borde bli transparent för FRA.
Jag håller med om att det ser väldigt korkat ut av FRA att uppmana brottslingar att skydda sig, om det inte finns någon poäng i detta. De kanske vill friskriva sig och slippa ansvar om något händer, ”men vi kunde inte för alla kommunicerar ändå krypterat nu”. Eller sålla ut de som behöver skyddad information och kunna bedriva vanlig spaning på dessa, om det är tekniskt möjligt.
Kanske hittar du en Säpogubbe som rotar i dina sopor en dyster morgon ;)
LL; Ser du något problem med att staten bereder sig tillgång till människors digitala kommunikationsbeteende? Även känt som trafikdata/sociogram? Finns det någon gräns du vill dra?
OB; Inte direkt, jag tar för givet att det sker hela tiden. Jag använder aktivt Facebook och Linked In som bygger på samma verksamhet men är publikt för alla.
Det jag ser dom ett problem är ”rätten till min data”. SCB har säkert samlat mängder med information sedan jag föddes, vilka klasskamrater jag hade, vilka böcker jag lånat, vilken inkomst jag haft m.m.
Genom banken finns ett utförligt register över varor och resor jag köpt och platser jag besökt. Koppla det till SL-ACCESS (köpt med kreditkort) så finns även ett register över alla platser och tider där jag befunnit mig på i Stockholm.
Genom tillgång till min IP-adress som tilldelas mig från min operatör kan hela världen se var jag bor och med rätt verktyg även enkelt kartlägga all IP-ansluten utrustning i mitt hem eller kontor.
Om någon organisation behöver ett grafiskt sociogram att pryda sin anslagstavla med så är jag personligen inte orolig, snarare något road.
Problemet är att jag vill äga min data. Jag vill ha provision varje gång en webbplats kan identifiera var jag bor, och en slant på kontot varje gång någon gör en kreditförfrågan om mig.
Jag vill ha betalt för att SCB använder statistik om mig i sina fina rapporter. Och varför inte kickback från Google när de lagrar mina sökresultat – ge mig rabatt på Google-annonser!
I Facebook får jag i alla fall roliga applikationer. Som kartlägger mina vänner ytterligare.