Internet vill vara neutralt
”Nätneutralitet”. Ett enkelt ord som i sig är grunden för det vi kallar Internet. Fram till hyfsat nyligen har det varit ett näst intill oproblematiskt begrepp, som legat som en allestädes närvarande skugga över nätet. Fram till hyfsat nyligen har vi inte behövt oroa oss för att Internet kan komma att begränsas. Nu börjar det trots allt vara dags att försöka se, koppla och ifrågasätta. Det är något otrevligt på gång.
Vad är nätneutralitet?
En enkel liknelse: Postväsendet levererar brev. När ett brev skickas görs detta, i varje fall i de allra flesta länder, utan att Posten öppnar breven för att avgöra vad som får och inte får skickas – eller för den delen vem som är godkänd för att nyttja Postens tjänster. Det är i sig inget konstigt. Den som är avsändare eller mottagare står för innehållet, och Posten får betalt för att leverera brev och paket. Ungefär så fungerar det också på Internet. När den datatrafik som skickas mellan användare levereras utan granskning, censur eller värdering, då kan man tala om nätneutralitet. Det garanterar att vi alla har tillgång till samma Internet, var vi än befinner oss.
Varför nätneutralitet?
Nätneutralitet är ett helt grundläggande fundament vad gäller Internets uppbyggnad och användning. Vad gäller uppbyggnaden är Internet i sin grundläggande struktur en enda stor svärm av projekt och tjänster som byggts av nyfikna entreprenörer, inte sällan som hobbyverksamhet. Den obegränsade möjligheten att upptäcka och uppfinna kombinerat med enkelheten i att sprida det man skapat har bidragit mer till Internets essens än något annat. Såväl Facebook, Google, Wikipedia, eBay och Twitter är tjänster som någonstans börjat som småskaliga sidoverksamheter men som snabbt blivit världsledande i sin genre just på grund av nätets öppenhet och tillgänglighet.
Vad gäller användandet finns det många anledningar till att börja fundera på vad som är på gång. Vi har hittills varit vana vid att kunna använda Internet på det sätt vi finner lämpligt. Det finns, tyvärr många, exempel på hur detta nu är på väg att ändras. Ett sådant är när nätoperatörer blockerar tjänster för att främja egenproducerade varianter. I bland annat Franrike har alla de tre stora jättarna på telekomområdet spärrat Skype till förmån för sina egna voip-tjänster. I Holland finns en Internetleverantör som under dagtid drar ner hastigheten för anslutning mot vissa, självvalda, delar av Internet.
I förlängningen kan en avreglering av nätneutraliteten innebära att det Internet vi är vana att se idag byts ut mot lokala nätvarianter, där man får ta del av olika tjänster och olika innehåll beroende på exempelvis operatör eller betalningsvilja. Det vore en klart olycklig utveckling, och just därför vi tjatar om det här med nätneutralitet.
Back to basics!
I grund och botten handlar nätneutralitet om mycket större värden än huruvida man får använda Skype eller vilken mikrobloggtjänst som ska slå igenom härnäst. Det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är väldigt tydlig vad gäller de typer av friheter som vi nu försöker försvara:
Artikel 19: Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.
Internet har under de senaste åren, och inte minst i år, visat sig vara överlägset som verktyg vad gäller informations- och kommunikationsfrihet och kamp för demokrati. Rund om i världen har vi kunnat se exempel på oroshärdar där bloggar, mikrobloggar, sociala nätverk och andra typer av nättjänster spelat en direkt avgörande roll i hur samhällsutvecklingen formats.
Dags att jobba!
Det börjar bli hög tid att sparka igång engagemanget kring de här frågorna. Det är till exempel helt nödvändigt att se kopplingarna mellan olika företeelser för att se en större helhet. Irans nätbaserade krig mot sina egna medborgare, EU:s Telekompaket och den svenska nedstängningen av den Internetleverantör som tillhandahöll bandbredd åt The Pirate Bay – är tre tecken som med nödvändighet måste kopplas samman för att se det överhängande hot som nu finns mot det vi idag tar för givet.
Kommentarer
Mycket bra, grundläggande artikel om nätneutralitet. Är det inte dags att bygga en ordentlig bevakningstjänst kring var svenska partier och politiker står i frågan om nätneutralitet, och vilka partier/politiker som ens tar tag i frågan?
I mina ögon är det grundläggande problemet att svensken i gemen inte tycker att det här är en viktig fråga, åtminstone inte för Sverige. Här är informationsbehovet enormt, och artiklar som denna, som förklarar på ett enkelt och tydligt sätt vad det handlar om och varför det är viktigt känns mycket viktiga.
Hej Måns!
Jag instämmer, med tillägget att det faktiskt ÄR en viktig fråga även i Sverige. Vi har internetreglering här med, bara att det har maskerats väl.
Avstängningen av The Pirate Bay var en variant av statlig reglering av vad som får och inte får sändas i näten. Den regleringen skedde dessutom trots att det ju finns lagstiftning som ska hantera innehållet i sig, bara att man i brist på rättsligt tålamod (man orkar inte vänta på ett slutgiltigt beslut kring TPB:s legalitet) tar till den här typen av direkt begränsande och farliga åtgärder.
En annan form av nätreglering är den datamängdsreglering som framförallt mobila internetabbonemang lider av. Man har som konsument rätt till ett visst antal Mb i duglig hastighet, och sedan får du ett internet som i princip bara fungerar med mail. Den här typen av regleringar är vanligare utomlands, men bör också ses som ett direkt intrång i rätten att få kommunicera fritt.
Det är några fler cents input.
Hej Marcin!
Jag upplever det som att det är väldigt lätt att ”skjuta över målet” när man diskuterar de här frågorna med folk som inte lever och andas Internet varje dag.
Det som händer är att man kan bli betraktad som foliehatt så fort man gör en liknelse mellan t.ex. Sverige och totalitära stater som Kina eller Iran. ”Det kan inte hända här” är en väldigt vanlig attityd, för många svenskar litar hårt på sina folkvalda politiker i den här frågan (vilket i sig är lite konstigt, eftersom politikerföraktet annars är utbrett).
Håller också med i frågan om datamängdsreglering. Men där är nästan bevakningen i ”allmänmedia” större än vad den är på frågan om ren Internetcensur, eftersom detta är något som vanligt folk känner av när de vill använda sitt mobila bredband och inte kan göra det på det sätt de skulle önska. Att dra parallellen till att samma sak kan hända med det ”fasta” Internet verkar det inte vara så många som är redo att göra.
Hej igen!
Jo, jag är med dig i det du säger. Det är en av anledningarna till att vi försöke knyta ihop de olika typer av internetregleringar som sker på olika plan beroende på var i världen man befinner sig. De är alla olika sidor av samma mynt, så att säga. Vad gäller Iran var ju hyfsat mycket av den räddningsaktion som arbetade med den Iranska tillgången till internet koordinerad från Sverige. Både jag och Christopher Kullenberg har skrivit debattartiklar om det i såväl Expressen, Gp, Svt Opinion och Newsmill som beskriver vårt arbete och våra tankar bakom det.
Ang datareglering tror jag att vi kan få tänkbara problem hyfsat snart, om operatörerna ges tlilåtelse att i större omfattning spärra delar av nätet. Hur tänkte exempelvis Telia med sin tv-on-demand-tjänst hantera Bredbandsbolagets nyhype Voddler? Det är ett problem när det är samma företag som hanterar tjänster och infrastruktur, just eftersom den här typen av oroväckande frågetecken dyker upp.
Tillägg: För att få ner diskussionen från exempelvis EU-speak i Telekompaketet till en vardaglig samtalsnivå är det ju viktigt att översätta de viktiga partierna till vanlig förståelig svenska. Det är en av anledningarna till att vi planterat begreppet Kabel-TV-Internet, för att visa på hur det kan tänka bli om operatörer får skapa olika egna nätvarianter. Risken är att det blir något stil med våra kabel-tv-nät, där man ibland kan behöva ha flera olika boxar och abbonemang för att kunna se de kanaler man vill komma åt. Kanske måste man i framtiden köra Telia för att komma åt Twitter, men med ett Tele2-tillägg för att ocks kunna komma åt Facebook samtidigt? Vem vet?
Visst:
http://ulfhedlund.se/2009/04/17/antligen-blir-det-ordning-pa-internet/
Men samtidigt tror jag inte att en majoritet av svenskarna bryr sig nämnvärt om de här frågorna, oavsett hur mycket det skriks. Jag vet inte vad som krävs för att få upp intresset – FRA-debatten rörde mest om i etablerade debattkanaler och skapade inget massupprop i tevesofforna.
Sant. Massupproret saknas. Samtidigt får man nog jobba utifrån ”Många bäckar små”, särskilt som svenskarna sällan klagar öht. Nu vet folk vad FRA är, Ipred kommer göra sig påmint när deras egna barn blir anmälda, Datalagringsdirektivet och Telekompaketet är större hinder att överbrygga, men kanske inte omöjliga.
Marcin liknelse med KabelTV affärsmodell är viktig. Vi bör vara medvetna om att sammanfallande intressen mellan operatörer, telekomleverantörer, immaterialrättsorganisationer och nationalstatsorgan som FN och EU driver fram sådana system i dag.
Telekomoperatörer och de som driver publika routernät (ofta samma företag) har länge varit bekymrade över att de inte längre kan ta betalt för tjänsterna utan enbart vara transportör av IP-datablock, oavsett vad de används till.
Mellanstatliga organsationer, bland annat FN-organet Internationella Teleunionen (ITU), har engagerat sig i ett antal projekt under samlingsnamnet Next Generation Network (NGN) som kan komma att förändra internet från ett öppet system till ett system med en affärsmodell liknande det för kabel-TV, där operatören håller med och tar betalt för tjänsterna som kunden abonnerar på. Tjänsteutvecklarna får då programmera mot operatörens tjänsteplattform och det är operatören som levererar till abonnenten.
IMS – IP-based Multimeda Subsystem är ett exempel på ett system som det satsas miljarder dollar på och som redan används (2009) för att med IP och andra IP-relaterade protokoll som grund leverera TV, telefon och multimediala tjänster till abonnenten. En av tjänsterna är också bandbredd för access till internet. Om det här innebär att tillgången till internet kommer att vara oreglerad eller inte återstår att se. Som det står i en annan kommentar, kommer tjänsteoperatören att tillåta en konkurrerande tjänst direkt över Internet?
Det uttalade syftet med IMS är dock att operatören tar kontroll över tjänsterna och återinför den tidigare så lönsamma affärsmodell man hade innan Internets genombrott. Det man marknadsför är någon sorts garanterad kvalitet, dvs man styr och anpassar flödet till abonnenten.
Om det här skull komma att dominera det framtida Internet innebär det slutet på det öppna Internet med sin innovationskraft och fria åtkomst av tjänster och information man vill publicera. Både användarna och tjänsteutvecklarna blir inlåsta av operatörerna. En del stater med starkt kontrollbehov kan se fördelar med det.
Det finns en hel del att läsa. Här ett axplock:
Ericsson White paper ”Introduction to IMS”
http://www.facweb.iitkgp.ernet.in/~pallab/mob_com/Ericsson_Intro_to_IMS.pdf
Min tillspetsade kommentar till detta White Paper:
http://docs.google.com/Doc?docid=0AT8K4MkgZ9c-ZGMzYzU0ZmhfMmhmcmp0a2Ru&hl=en
ITU-T StudyGroup 13 om NGN
http://www.itu.int/ITU-T/studygroups/com13/index.asp
Internet Society, Lynn St.Amour om vikten att bevara den öppna internetmodellen
http://www.isoc.org/pubpolpillar/governance/eif-speech-20081113.shtml
Internetdagarna 2007, från session 2 om NGN
http://www.internetdagarna.se/arkiv/2007/15-ngn-2/index.html
Titta gärna på Anders Rockströms bilder
Mycket intressant, tack för bra länkar!
Det som jag undrar över och som du bara nämner som hastighast, är hur IMS skulle kunna säljas in till användare? Du säger att det man marknadsför är ”garanterad kvalitet” – har du något exempel på en sådan ”begränsad” Internettjänst som säljs till hemmen/slutanvändare idag?
Att man i flera länder har operatörer som t.ex. blockerar Skype i sina nät borde gå att lösa med fungerande konkurrenslagstiftning.
Du ser det i Ericssons White Paper, bl a. Jag tror mig veta att IMS redan används av en del operatörer för distribution av telefon, TV och Internetaccess. En intressant hake med centrala tjänsteservrar är att om strömmen går, så försvinner ”allt”, ung så som hände med COMHEM för en tid sedan… Därmed inte sagt att just det berodde på IMS. F.ö kunde det ju inte hända….
Tanken är att användaren får en bra bild på TVn och bra telefon, och annat multimedialt, såvitt jag kan se. Man talar väldigt mycket, se även ITU, om QoS (Quality of Service), så som man alltid gjort i telekomvärlden, och vill styra det ända ner till abonnenten.
Men, det väsentliga är att man bryter upp internetmodellen och lägger kontrollen över abonnentens tjänster hos dennes operatör och att tjänsteutvecklare utvecklar mot operatörernas IMS-plattform och i avtal med någon operatör driftsätts tjänsten på IMS-plattformen. Abonnenten abonnerar på tjänsten hos operatören. Både abonnent och tjänsteutvecklare blir inlåsta mot operatör. Sen finns det ”roaming” av tjänsterna mellan samverkande operatörer, förstås, så du kan röra dig över ytan men betala till din operatör… Det är vad jag kan se på det underlag jag studerat.
En del stater vill nog gärna se en sådan modell, där man kan lägga styrning på landets operatör(er) i vad medborgarna får göra och kontrollera vad de gör.
Här kommer en rykande färsk länk till ett tal som FCC ordförande just hållit. FCC lägger troligen på måndag fram regler som skall säkra netneutrality i USA.
http://openinternet.gov/read-speech.html
”This means they cannot block or degrade lawful traffic over their networks, or pick winners by favoring some content or applications over others in the connection to subscribers’ homes. Nor can they disfavor an Internet service just because it competes with a similar service offered by that broadband provider. The Internet must continue to allow users to decide what content and applications succeed.”
Det behövs fler bidrag till diskussionen om Internet governance och nätneutralitet. PTS är ordförande för en referensgrupp gällande Internet Governance (RGIG).
RGIG är ett öppet forum för intressenter inom området Internets styrning och förvaltning, ofta benämnt Internet Governance. Syftet med RGIG är att ge möjlighet till informationsutbyte och diskussion av Internetrelaterade frågor och svenska ståndpunkter inför relevanta internationella möten.
RGIG-möten arrangeras tre gånger per år med PTS som ordförande. Exempel på deltagare är representanter för Internet Community (t.ex. Internetoperatörer, aktörer inom domännamnssystemet) , Näringsdepartementet, forskningsvärlden och myndigheter.
E-postlista
Kopplat till RGIG finns en e-postlista som används för information och diskussion mellan och inför de fysiska mötena.
Är du intresserad av att delta i referensgruppens arbete och vara med på e-postlistan? Kontakta Anna Rappe på Anna.Rappe@pts.se.
Läs mer på http://www.pts.se/sv/Bransch/Internet/Referensgrupp-Internet-Governance/
Amel, tack för tipset om RGIG.
Hur ser du på klyftan mellan ”etablissemangets” arbete för att utreda Internet Governance och den mer gräsrotsliknande rörelse som kanske kan representeras av Juliagruppen eller Piratpartiet?
Jag får känslan av att endera sidan har svårt att lyssna på den andra. Hur tycker du att man kan närma sig varandra?
Hej Måns!
Nu vet jag att du svarade Anne-Marie och inte mig, men jag lägger mig i ändå. Jag tänker mig att den klyfta som jag också upplevt är något som är överbryggbart.
Jag uppfattar det inte som att de olika sidorna befunnit sig långt ifrån varandra, snarare upplever jag det som att man kör på parallella spår hyfast nära redan idag. Jag tror att ett öppet samtal, bortom den polariserade debatten är det som krävs för att hitta varandra, och för att hitta en vettig väg framåt.
Just därför tycker jag och vi i Juliagruppen att det är viktigt att samtalet kommer igång. För internets skull.
Hej Marcin, du får gärna lägga dig i. :)
Jag tycker inte heller att sidorna ligger långt ifrån varandra, men det är rätt uppenbart att angreppssätten är väldigt olika. Kanske är det en klassisk generationsklyfta, kanske är det något annat, men jag kan inte låta bli att tycka att det känns mer som en fråga om semantik – hur man uttrycker sig.
Men min fråga handlade egentligen mer om ifall de som är etablerade inom Internet Governance-frågor överhuvudtaget är intresserade av att lyssna på de som skriker högst just nu?
Hej och tack!
Mina högst personliga gissningar är att den byråkratiska processen inte har möjlighet att hantera internetsvärmar och bloggstormar. Det är därför inte en fråga om en generationsklyfta, utan snarare en praktisk fråga som går att lösa. Jag är fullt övertygad om att de myndigheter som berörs av den här typen av frågor är beredda att föra en saklig och progressiv diskussion om de bara får en motpart att bemöta. En motpart som i mitt fall då skulle vara Juliagruppen, med vår samlade kompetens inom området.