Mina elever blir aldrig färdiga och det gör mig stolt

Det är torsdagskväll på höstlovet. Jag tar en titt in på klassens blogg. Evelina har just skrivit att hon lärt Märta hur man skriver inlägg. Märta gick i klassen tidigare och följer tydligen vårt fortsatta arbete över Internet. Liknande inlägg och glada kommentarer haglar dagligen in på bloggen tillhörande en av förstaklasserna på Årstaskolan där jag jobbar som lärare. Det är alltså sjuåringar det handlar om. Sjuåringar som modigt utforskar skriftspråket och resten av världen med verktyg helt naturliga för digitalt infödda på 2000-talet. Lika naturligt är det dock inte att vi eller hemmen har möjlighet att tillhandahålla den teknik som den nya kommunikationen kräver. Men med alla medel gör vi vårt bästa. Bloggen visas varje morgon på en interaktiv skrivtavla så att barn och föräldrar kan bläddra bland inlägg, kolla in nya videoklipp eller titta i kalendern när nästa skolrådsmöte infaller.

Datorn och Internet ger oss möjlighet att mötas mitt i processen

De flesta klassrum har förhoppningsvis minst en dator med uppkoppling idag. Tyvärr är jag rädd att den mestadels används på följande sätt: På Internet finns svaren på alla frågor och vid datorn turas man om att skriva rent sin text. Jag har som ambition att vi agerar precis tvärtom: Datorn och Internet ger oss möjlighet att mötas mitt i processen. På 90-talet placerade man en ”under construction-ikon” på webbplatser som inte var färdiga. Sjuåringarna idag är vana vid ofärdig publicitet. Internet erbjuder plats att mötas, skapa, kommunicera, lära och berätta. Elevernas prestationer får ett större och mer dynamiskt mottagande när föräldrar, klasskamrater och syskon med flera kan följa och bekräfta utvecklingen.

I både de aktuella kursplanerna och i de nya som ligger ute på remiss trycks det i så gott som alla ämnen mycket på just processen. Att våga visa fram något ofärdigt, få feedback och sedan fortsätta. Här kan Internet, som det ser ut idag med bloggar och communities, hjälpa till.

Läraryrket är krävande som det är. Hur hinner man med att redigera en blogg mellan allt rättande. Visst tar allt nytt tid i början men jag har kommit dit nu att jag upplever att det sparar mig tid. Att ”rätta” böcker handlar mer om att se och bekräfta varje enskild elev. Den uppgiften delar jag istället med så många andra när elevernas arbeten har fler mottagare.

Utvecklingen stannar inte utan ökar exponentiellt

Jag blir glad när jag hittar nya program och tjänster som kan underlätta, försköna och förbättra elevernas och mitt arbete i skolan. Precis som eleverna förhåller mig även jag processinriktat till den nya tekniken och mitt lärande. Vad annat kan jag göra? Utvecklingen stannar inte utan ökar exponentiellt. Det är en fantastiskt spännande, skrämmande och fascinerande tid att vara lärare i.

Vi hoppas på snabbare trafik och enklare användning för personal och elever

Inom ett år ska staden ersätta alla sina datorer med en centralt administrerad och gemensam it-park, levererad av Volvo Information Technology AB. GS-IT som satsningen kallas ska spara pengar tack vare minskad administration och service hoppas man. Dessutom hoppas jag och säkert många andra på snabbare trafik och enklare användning för personal och elever. Vad som däremot oroar mig är hur detta ska påverka det som jag och klassen sporras och utvecklas av: nyfikenheten och utforskandet av det nya. Om vi själva inte kan testa nya applikationer och program utan att det godkänns av en central administration. Eller om vi i framtiden vill bygga egna program. Just nu kan vi inte köpa in ny utrustning eftersom den ändå kommer att bytas ut inom ett år. Utvecklingen blir lidande och det hela skulle med fördel kunna illustreras med 90-talets ”under construction-ikon” i väntan på Volvos färdigpaketerade helhetslösning.

Om satsningen resulterar i övervägande gott eller ont för vår del får tiden utvisa. Oavsett vilket försäkrar jag att vi kommer runt behovet av kontroll och att vi fortsätter att vara nyfikna. För vi är inte färdiga med framtiden. Vi är ofärdiga och stolta över det!