Från att ha levererat egna tjänster för mobilt Internet har Telia gjort en tvärvändning. Nu säger denna stora svenska operatör att man endast ska vara en bitpipe som levererar data. Tjänsterna får partners stå för. Detta är bakgrunden till seminariet Kan operatörerna konkurrera på tjänstemarknaden? som ingår i Mobilitetsspåret.

– Vad Telia har gjort är faktiskt världsrevolutionerande. Det är den första mobiloperatören i världen som helt ger upp konkurrensen med de Internetbaserade tjänstebolagen. Syftet med seminariet är att diskutera vad Telia tjänar på detta och vart branschen är på väg nu när mobilerna på allvar kopplas upp till Internet. Kommer Telias agerande att bli den nya modellen för operatörerna? säger Mats Sjödin, redaktör för Telekomnyheterna och moderator för seminariet.

Samarbete med Spotify

För att klargöra Telias strategi deltar Erik Hallberg, chef för mobiltjänster på Teliasonera, vid seminariet. Som en del av denna strategi har Telia lagt ned sin egen musiktjänst och satsar i stället stenhårt på samarbetet med Spotify. Andreas Liffgarden, affärsutvecklare på Spotify, är också med och ger sin syn på utvecklingen.

Slutligen kommer den seniora analytikern Bengt Nordström från Northstream att skärskåda utmaningen som mobiloperatörerna står inför när de tvingas möta Internets tjänsteleverantörer som Spotify, Apple och Google. Han ska ge sin bild av vilken position operatörerna bör inta för att lyckas på framtidens marknad.

Geografisk information håller på att bli ett viktigt innehåll på webben. Dagligen dyker det upp nya tjänster baserade på positioneringsteknik och ”enhanced reality” har blivit vårt senaste modebegrepp.

Bortom hajpen kan man konstatera att antalet sålda smarta telefoner utrustade med GPS väntas nå upp till 550 miljoner år 2012. Lägg till det GPS-utrustade netbooks, platsmedvetna webbläsare samt Apples nya Ipad i 3G-version och du får en framväxande tjänstemarknad.

Två världar möts

Mot bakgrund av denna utveckling blir positionering temat för ett nytt endagsspår på Internetdagarna i höst. Innehållet tas fram tillsammans med den nya samarbetspartnern Future Position X (FPX) i Gävle. De ingående seminarierna fäster uppmärksamheten såväl på vilka källor som i dag finns för den geografiska informationen, som på intressanta befintliga tjänster och vad som kan förväntas komma i framtiden.

– En viktig del av FPX verksamhet går ut på att skapa möten mellan olika branscher med målsättningen att öka användningen av geografisk information. Vår förhoppning nu är att Internetdagarna blir en mötesplats för två världar, GIS respektive Webb, som kan få stort utbyte av varandra under de kommande åren, säger Martin Snygg, ansvarig för FPX Lab och en av dem som arbetar med att ta fram positioneringsspåret.

Traditionell GIS-teknik är inte så användarvänlig, det är något som webbvärlden tillför nu när nya tjänster byggs upp. Samtidigt är dessa tjänster beroende av ständigt uppdaterad dataförsörjning från de tunga bakomliggande systemen.

Stor potential

– Uppskattningar gör gällande att 80-85 procent av all information kan läggas ut på en karta. Det finns potentiella tillämpningar i alla möjliga branscher och stora effektiviseringar att hämta in för företag som förstår poängen med positioneringstjänster, fortsätter Martin Snygg.

– Ännu kanske vi inte har sett den verkliga killer-app:en, men under Internetdagarna vill vi spegla hur mycket som är på gång.

Mobilen som nyhetskanal ökar kraftigt, enligt Läsvanestudien (pdf) från Dagspresskollegiet vid Göteborgs Universitet. Andelen som läser nyheter i mobilen minst en gång i veckan har nästan fördubblats jämfört med föregående år, från 5 procent 2008 till 9 procent 2009.

Dubbelt så många använder Internet i mobilen

Den generella användningen av Internet i mobilen ökar också. En femtedel (20 procent) av 16-85-åringarna använder Internet i mobilen åtminstone en gång i veckan. Det är mer än en fördubbling sedan 2008 då motsvarande andel var 9 procent.

Apparna gör det enklare att komma åt Internet i mobilerna

Anledningarna till dessa ökningar har förmodligen flera förklaringar. Att allt fler köper bättre mobiltelefoner (tänk iPhone och Android) som ger bättre upplevelse än att surfa är nog den största bidragande orsaken. Större skärm, bättre webbläsare som ger snabbare rendering av sidorna, gör det helt enkelt roligare att använda Internet i mobilen. Även apparna bidrar till att fler använder internet i mobiltelefonen. Apparna gör det enklare att komma åt Internet i mobilerna; ett klick så kommer vi åt YouTube, kartor, aktiekurser, vädertjänster och nyheter direkt. Kan det bli enklare?

Läsvanestudien från Dagspresskollegiet omfattar åren 1986 till 2009. Resultaten bygger på enkäter besvarade av ett systematiskt sannolikhetsurval på mellan 2 500 och 6 000 svenskar mellan 16 och 85 år. Svarsfrekvensen ligger mellan 60 och 70%.

Statistik från ITU (International Telecommunications Union) visar att i slutet av 2009 uppgick antalet mobilabonnemang i världen till 4,6 miljarder. Fördelar man dessa abonnemang på befolkningen så motsvarar det en penetration på två tredjedelar (67 procent). I år kommer antalet mobilabonnemang att passera 5 miljarder, enligt ITU:s prognos.

Även mobilt bredband ökar kraftigt och ITU förutspår att antalet mobila bredbandsabonnemang kommer att passera 1 miljard i år. I slutet av 2009 var antalet 600 miljoner.

När detta publiceras är det dagen före FN-dagen.

I veckan besökte Stowe Boyd, Internetfilosof, Stockholm på Disruptive Media-konferensen och beskrev The Web of Flow, ”flödenas väv” – en (informations)värld där media, innehåll och budskap kommer till oss utifrån eget val av informationsflöden. Inte en webb av sidor, utan en webb av vad en annan gäst på samma konferens, Jyri Engeström, brukar omnämna ”sociala objekt”. Denna utveckling har funnits där med den främsta påverkansfaktorn – från färdigpaketerad media för massorna till media vi styr och ställer med själv, på egna villkor. Från produktion till distribution. Det Stowe har predikat i åratal – grundidéerna finns sammanställt här.

Och är det någon annan av våra medmänniskor som skapat något, så är vi helt klart pigga på att dela med oss, som en annan Internetfilosof, Clay Shirky, påpekade på en annan konferens i våras. Från ”konsumera”, till ”konsumera, producera, dela med sig” – med en punchline där det berättades om en fyraårig tjej som letade efter musen bakom TV-n när hon tittade på en DVD. Varför? Hon ville dela med sig en scen till en kompis!

Från passiv konsumtion till aktiv (sam)produktion: Reklam eller Wikipedia?

Där noterade han även att hundra miljoner timmar av mänskliga tankar och noteringar har lett till hela Wikipedia. Ja. Hela Wikipedia! I USA, enbart, konsumeras TV med 200 miljarder (obs, miljarder!) timmar. Per år. Det är i tid räknat 2 000 projekt av Wikipedias storlek! Annonstiden som bevittnas blir då c:a 100 miljoner timmar. Presto! Om USA:s hela reklamkonsumtionstid med ett media – från en till många – ersätts med frivillig mediaproduktionstid – från många till många – så har vi ett projekt av Wikipedias karaktär per år. Slutdiskuterat avseende ”vad får de tiden ifrån?”, de som undrar varför vi frivilligt petar ihop artiklar med en kult skapad av ”amatörer”. Med den enkla definitionen – de som inte får ”betalt” för sitt arbete. I pengar alltså. Ungefär minst nittionio andra möjliga valutor är därmed ej medräknade. Jag är själv skyldig mig själv ekonomiskt i åratal i effektiv tid det som lett till ”Sustainopreneurship”, hållbarhetsentreprenörskap, sett med det perspektivet i så fall: med beforskande via handling till grund för den artikeln. Men jag säger: Varsågod, Världen! Jag gav dig det förra året! Varsågod :).

Lägger vi dessutom till den utveckling i detta sammanhang gällande, som Cluetrain Manifesto och Seth Godin gav röst åt och som mer och mer rör sig mot vardagsverkligheter – där vi vill ha aktörer på marknaden som pratar med oss, och inte budskap som prackas på oss (från ”interruption marketing” till ”permission marketing” i Godins ord). En gravt tilltagande reklamallergi vi försöker ta allergitabletter mot i form av desperatzappande i samma ögonblick som sponsorbudskapet kommer upp i din favoritserie, så tecknar sig en intressant ytterligare pusselbit. Filtret, och att bli erkänd och respekterad som en tänkande och skapande individ.

Vi bygger på med ytterligare en pusselbit. Vi har det Nicholas Negroponte för ett decennium sen kallade ROW – The Rest of the World. Och som årets Business Thinker of the Year C K Prahalad döpt till BOP – the (economic) Base of the Pyramid. De fyra miljarder människor som lever under två dollar per dag. Mest på landsbygd i utvecklingsekonomier. Jag föreslår följande: lika hårt nu som när jag tjatade på Guru, Web 1.0, Sverige, affärsmagasin, ”den nya ekonomin”, för snart tio år sedan. Redan i en insändare i premiärnumret i början på detta årtusende: alla krafter bör riktas att göra nätet tillgängligt för alla. Molnet. Webben. Vårt samlade flöde av kunskap, (egenproducerade) nyheter, bilder, texter, filmer, teckningar, föreläsningar – i slutändan allt resultat av den fantasi Einstein gjorde viktigare än kunskap. Tillgängligt för varenda unge, överallt!

Vad vill du dela med dig? Världen och din inre begränsning är din bortre gräns!

Där med-delandet – alltså att dela med sig, på riktigt – the Message; sker från människa till människa. Peer to Peer. Överallt! Inte bara i den rika västvärlden. Och det är först här jag lägger till den sista pusselbiten, och kommer in på ”det främsta interfacet” – ja, jag har i denna artikel hela tiden pratat om en sinnevärld utifrån ”mobilt internet”. Bärbart med tre eller tio tum. En hundradollars laptop i Nicholas Negropontes värld. Eller en 3G-telefon! Snart 4G. Det ligger en fiberoptisk kabel vid Afrikas jättelika kontinent och väntar på att fyllas med detta aldrig sinande självorganisera(n)de flöde. Då är min gissning att Wikipedia på Swahili oerhört snart kommer gå från andra språkdivisionens 10 000+ artiklar till första divisionens 100 000+ artiklar i vår globala kunskapselitserie. En värld öppnar sig för de i alla åldrar som hungrar efter kunskap och möjligheter djupt ut i landsbygden i länderna söder om Sahara, södra halvan av The Americas och världen runt Tsunamin – Sydostasien. Och kan man ladda en mobiltelefon med en cykel via en extra dynamo till priset av en spottstyver med lokala medel så har vi det Ingvar Kamprad i en föreläsning jag åhörde våren 2001 utsåg till två av de tre viktigaste innovationerna i en – cykeln och elektriciteten. Han lade till gummistövel som den tredje. Och varför inte? Nokia höll ju på med det också. Gummistövlar. En bonde i åkern, nu med en lur mot örat! Och en skärm för ögat. En digital nomad, så långt från yuppiens nalle som jag av någon anledning undvek att nämna i min förra historieinriktade artikel när jag snabbspolade förbi åttiotalet. En mobil som till och med också går att använda som plånbok? Jag är i så fall benägen att utse innovation nummer fyra. Mobil plus webb. I kombination. Connecting ALL People. For real?

Med både inflöde och utpost – om du så vill – från och till något bärbart nära dig, till och från vem som helst. Överallt.

När börja? Nu! Mwanzo! Vad det betyder på Swahili får du leta upp själv ;).

Anders Abrahamsson (SLICE) kommer att följa mobilspåret och rapportera direkt från Internetdagarna 2009,  följ strömmen via #internetdagarna 3-5 nov 2009, om du är på plats kolla in Twitterväggen!

Huvudbilden är ett hopklipp från BBC

De som är födda på sextio- och sjuttiotalet drar sig till minnes Magnus Härenstams pedagogiska visa i ”Fem myror är fler än fyra elefanter” från barntelevision. ”Här är där man alltid är. Och här har man alltid med sig.”. Fram till dess och några år därtill var främsta platsen för datorarbete och telefonsamtal ”där” och ”där”. Platsbundet. 1956 fick vi mobil, radiosignalburen telefoni, som från början inte hade ”mo-”.
källa: Ericsson

Till en början blev det alltså fortfarande ”där”, fast på hjul i en bil, i framsätet. NMT kom, och helt plötsligt hade några få pionjärer en bärbar (ja, snarare släpbar) telefon, kring skiftet 1980 – med den drivande kraften Östen Mäkitalo (som ju deltar på Internetdagarna).
källa: Ericsson

Världens första SMS skickades 1994

Det refererar vi till idag som 1G. Första generationen. Vi spolar snabbt framåt. Andra generationen, 2G, nu från analog till digital, av automatiskt kopplad mobiltelefoni, kom med introduktionen av GSM 1991. Världens första SMS skickades 1994.

Parallellt hade Internet – som den 29 oktober i år fyller 40 år – utvecklats. Dessa två korsar sin stig år 1998. Internet över mobilen hette från början först och främst WAP, med protokoll som lanserades detta år, och hypades som allt annat i första bubblan kring millennieskiftet, men var mer prat än levererat och sviktade både i tjänsteinnovation, bandbredd och kundantal. Med ett mellanspel av en andra och en halv generation via GPRS/2G över GSM-bandet, och dominerande slöhet för annat än ren text lanserades den tredje generationen, 3G, med nya operatören 3 som främsta drivkraft i västvärlden.

3 graderade sin närvaro i Sverige på riktigt 2004

Här är en sedelärande historia. Teknikoptimister glömmer ofta bort drivkrafter som ”community adaption” och det som krävs för massanvändning av ny teknologi. Ofta är det andra faktorer än de som finns i de rent linjärt baserade profetiorna som spelar in. När 3 graderade upp sin närvaro i Sverige på riktigt allvar år 2004 fanns bland annat smartphonen Motorola A925 med i spelet från våren 2004, som hade samutvecklats mellan 3 och Motorola, och försetts med tre-logga.
källa: Wikimedia Commons

Denna hade masstillverkats i något miljon exemplar. Med dålig prestanda på några punkter (bl a en för tiden tung tegelsten och ett batteri som upplevdes ta omedelbart slut om du använde applikationer), ersattes den väldigt snart med Motorola A1000 fjärde kvartalet samma år. På ett halvår hade nästan hela lagret av Motorola A925 blivit obsolet. 3 bestämmer sig för att slumpa bort hela lagret till en tiondel av ursprungspriset, och jag som ”early adopter” kom lyckligt över denna ”smartphone” med kontantkort för 750 kronor, och kunde byta ut min tidigare Handspring PDA med GSM-påhäng. Och så gjorde uppenbarligen väldigt många. Denna strategi kan knappast varit uttänkt från början, men helt plötsligt hade många bytt till 3 som tidigare tvekat.

iPhone 2007 blev var människas accessoar

Nu är det i praktiken enbart en 3-telefon som gäller, och vi kan knappast leva utan den. Kom ni ihåg när vi betraktade en telefon enbart som en – telefon? ”Fjärr-röst”! Vad som definitivt satte den bärbara tingesten med Internetkoppling bland var människas accesoarer var iPhone från 2007 och framåt.
källa: Wikimedia Commons

Vi fick också en våg med små mobila netbooks, och kunde byta ut en ”dongel” mot små bärbara datorer med redan inbyggd 3G-antenn.

Vi såg surfande ”härarbetare” i storstadskärnorna tränga en designer cup coffee ihop med en tiotummare på de små caféborden. Den mobila digitala nomaden var född, som Dagens Nyheter i sin recension av Asus Eee PC döpte till ”lattesurfare”.
källa: Wikimedia Commons

4G – lanseringen av den fjärde generationen närmar sig

Vad bär framtiden med oss? Mycket snart – lanseringen av fjärde generationen, 4G. Ett mobilt Internet på steroider – fiberhastighet via luften. Framtiden är ämnet för nästa bloggpost om mobilt Internet.

Och här har vi ju alltid med oss. Lika mycket som nu. Var och hur läser du Internetdagarna.se?

Anders Abrahamsson (SLICE) kommer att följa mobilspåret och rapportera direkt från Internetdagarna 2009,  följ strömmen via #internetdagarna 3-5 nov 2009, om du är på plats kolla in Twitterväggen!

(bilden på damen i bilen kommer från Ericssons bildarkiv)

Det var några år sedan Linux var riktigt hett i datorvärlden. Då spåddes döden för Microsofts dominans i persondatorer. Men spådomarna om Microsofts död i datorvärlden har hittills kommit på skam. Mobilvärlden däremot – är lite av omvända världen om man jämför med pc-världen. Inom mobilområdet har Microsoft försökt ta sig in på allvar ända sedan slutet av 90-talet. Hittills har det rent ut sagt bara resulterat i ett fiasko, om man ser till hur mycket Microsoft investerat. Windows Mobile har egentligen bara gått hem i företagslösningar, och Microsofts totala andel av mobilmarknaden är så liten att man undrar vad som egentligen händer inne på den gamla IT-världens jätteföretag.

Den mobilen det verkligen pratades om var N900

Nyligen höll mobilvärldens verkliga gigant Nokia sin stora årliga konferens Nokia World, i Stuttgart. Det var en ganska imponerande uppvisning – med mobiler vars kraft bygger på Symbian och Linux. Inget Microsoft där inte. (Visst, Nokia släppte en liten dator med Microsofts system Windows 7. Men i mobilerna är det kalla handen för Microsoft.) Den mobil som det verkligen pratades om på Nokia World var N900 – Nokias första Linux-mobil. Kring montrarna där man kunde prova N900 fick många fick något dimmigt i blicken av hänförelse.

Det är inte som Iphones låsta lilla värld där multitasking är förbjudet

Varför då denna entusiasm inför Linux i mobilen? Är det ideologin om open source som nu tagit sig in till mobilvärlden? På Nokias egen Linux-avdelning (som bygger det mobila Linux-systemet Maemo) är det helt klart open source som sägs vara en av de stora poängerna. Men det som fick nördarna på Nokias mobilkonferens att få den där våta blicken inför Linux-mobilen N900 var nog i större utsträckning den datorlika upplevelsen. Möljigheten att ha många krävande program och webbsajter igång samtidigt, och växla mellan allt i ett snyggt fönstersystem – det är något annat än Iphones låsta lilla värld där multitasking är förbjudet.

Jag tror att Linux i mobilerna pekar ut en av vägarna till den uppkopplade framtiden. Många mobiler som utvecklas från system där SMS och prat varit det viktigaste är helt enkelt snart out of date.”Men alla behöver ju inte alla de funktioner som avancerade mobiler erbjuder” invänder nu någon. Det är förstås sant, men ändå irrelevant. Det fanns en tid då de flesta trodde att vanliga människor inte skulle vilja ha kraftfulla datorer heller, eftersom det inte behövdes.

Vi är många som vill ha det, helt enkelt

Visst skulle världen överleva utan uppkopplade datorer, lika väl som den skulle överleva utan avancerade mobiler. Ändå är jag övertygad om att smarta uppkopplade mobiler kommer bli allt mer standard inom bara några år. Lättanvända. Helt enkelt för att Internets tjänster inte längre bara är en angelägenhet för oss nördar. Kartor, väder, nyheter, musik och allt möjligt annat ”at your fingertips” som det heter i reklamen. Vi är många som vill ha det, helt enkelt. Det är därför Linux kommer in som en plötslig mobilfrälsare, och det är därför de finländska Linux-nördarna jag träffade nere på Nokia World-mässan nyss såg så lyckliga ut. De vet att de är på rätt spår.

Förresten: är det en tillfällighet att både Linux och Nokia kommer från Finland? Inte vet jag. Däremot vet jag att även Sony Ericsson snart ska släppa sin första Linux-mobil.

Missa inte! Linus Brohult moderator för hela spåret ”Internet i mobilen”, 3 & 4 november på Internetdagarna 2009, Anmäl dig här Gå till programmet.

Mobiltillverkarnas nya ”måste-bara-ha” är programbutiker. Det vill säga sådana som App Store i Iphone. Man klickar på en ikon på startskärmen och sedan kan man ladda ner en massa program och spel hur enkelt som helst.

Vad är så bra med det då? Ja, för oss användare gör det förstås mobiltelefonen betydligt roligare. Men att det blivit en så stor grej nu är också för att det betyder så enormt mycket ekonomiskt för mobiloperatörer och mobiltillverkare.

För att betala för Internet i mobilen krävs fler smarta program och tjänster

Mobiloperatörerna har lagt jättebelopp på att uppgradera mobilnäten till 3G och 4G. Och visst har det gett effekt i form av mobilt bredband. Men för operatörerna behövs också att folk låter mobilerna vara uppkopplade. Framför allt: att det kommer fler smarta program och tjänster som drar nytta av mobilt internet. Då blir vi beredda att betala för att ha internet i mobilen. Det är därför mobiloperatörerna så gärna vill ha en telefon som Iphone i sortimentet.

Men Apple är ju inte ensamma. Senast ut är Sony Ericsson som i juni annonserade att man ska göra om sin nedladdningstjänst för musik (Playnow Arena) till både en filmnedladdnings-tjänst och en programbutik nu. Nokia har redan kommit igång med sin ”Ovi Store” och även Samsung har lanserat en programbutik. Tidigare i år har både Microsoft och Blackberry lanserat programbutiker, och förra året startade Google sin programbutik Market.

Nog med uppräknandet. Det som är klart är att programbutiker är på modet. Och det är för att det ger klirr i kassan. Alla följer nämligen Apples princip: 30 procent av pengarna som vi betalar för programmen och spelen går direkt till programbutiken.

Tänk dig då fem olika utvecklare av program och spel, som säljer var sin applikation för 100 kronor. Det blir 500 kronor sammanlagt från en shoppingglad mobilanvändare. Var och en av programutvecklarna får 70 kronor för sitt slit. Apple eller Nokia eller vilka det nu är som ligger bakom programbutiken får 150 kronor för att programmen sålts den vägen.

Apple och Google främjar monopolet

Den som tjänar mest är alltså den som satt upp själva tjänsten som kränger programmen och spelen. Med så hög provision till försäljningsledet borde det väl dyka upp fler butiker? Alternativa App Stores? Nejdå, det har Apple och Google satt stopp för. I både Iphone och Android har Apple och Google monopol på programbutikerna. Telefonerna som säljs med Iphone OS och Googles Android-system är låsta för andra program än de som tagit vägen via monopolbutiken.

Bra? Tja, för Apple och Google är det väl det. Oftast. Men det ger också Apple en del huvudvärk. Apple tjänar ju stora pengar på allt i butiken, och när man nu börjat sälja porrapplikationer har det fått kritik. Apple stoppade i våras däremot rockbandet Nine Inch Nails Iphoneprogram, med hänvisning till att bandets låttexter innehöll olämpligt språk. Apple har också stoppat program som kan användas för att fjärrstyra sin fildelning på hemdatorn (”det kan användas för upphovsrättsbrott”, sa Apple). Däremot stoppade Apple först efter en folkstorm ett program som gick ut på att man skulle skaka sin mobil våldsamt när den började låta som en skrikande baby – för att tysta babyn med våld.

Även Skype för billigare ip-telefoni har tvingats försämra sitt program, så att det inte går att Skype-ringa via 3G-näten. Apple har nämligen lovat mobiloperatörerna att Iphone inte ska kunna användas för att på det sättet gå runt mobiloperatörernas samtalstaxor.

Så visst har programbutikerna snabbt blivit en guldgruva för användare, operatörer och mobiltillverkare. Men frågan är hur mycket vi vill vara i klorna på IT-jättar som Apple och Google.

I veckan som gick provade jag en ny mobiltjänst från ölföretaget Carlsberg. ”Where’s the party” heter tjänsten, och är ett sätt att sponsra en tjänst där man kan positionera sina kompisars mobiler. Om min kompis Anna godkänt att jag får ha koll på var hon är kan jag alltså klicka mig fram – i mobilen eller datorn – och få upp henne på en karta. När som helst dygnet runt.

Det här är i grunden ingen ny tjänst. Det började för många år sedan med att Telia tog fram tjänsten Friendfinder (en tjänst som nu även andra operatörer anslutit sig till). Där kan man i princip göra samma sak som med Carlsbergs tjänst – positionera kompisar och andra på en karta.

Det nya är att tjänsten sprids och börjar användas i reklamsyfte. Marknadsföringsföretag är definitivt i startgroparna för det här. Tänk att kunna utnyttja en databas över var ALLA svenskar befinner sig. Och skicka ut reklam just till dem som befinner sig vid Konsum. Eller skräddarsydd reklam till dem som brukar röra sig i krogtäta kvarter sena kvällar. Eller… Bara fantasin sätter gränserna.

Men vill vi ha det så? Och vad säger lagen?

Faktum är att lagen är mycket mer restriktiv än vad de nya mobiltjänsterna är. Mobiloperatörerna får inte avhända sig eller sälja positioneringsinformationen. På Internetdagarna förra året hade vi med representanter från såväl Datainspektionen som PTS, som berättade om det här.

Och alldeles nyss, ungefär samtidigt som Carlsbergs tjänst sjösattes faktiskt, så gick Datainspektionen och PTS ut med ett pressmeddelande om att man ska granska ”om hanteringen av abonnent- och lokaliseringsuppgifter i mobila innehållstjänster följer gällande lagar och regler”.

I höst ska Datainspektionen och PTS komma med sin rapport. Jag är förbannat nyfiken på vad den kommer fram till. Och jag är övertygad om att reklambranschen och mobilbranschen är nyfikna också.

För det sker en hel del inom området just nu. För två veckor sedan lanserade till exempel bolaget ”Manna från himlen” tillsammans med Bonnier en ny tjänst där företag kan skicka sms-reklam till positionerade mobilanvändare (dock bara sådana som själva har godkänt det).

Oavsett vad man tycker så är det en enorm diskussion om integritet som öppnar sig när våra mobiler öppnas för spårning av alla slag. Blir nästa steg möjligheten att sälja information om vad vi surfar på med våra mobiler? Och när mobilen börjar användas för att betala vad vi handlar kanske även den informationen kan säljas till sms-annonsörer och andra?

Jag vet inte, men det är en minst sagt spännande diskussion. Och övervakningdystopier a la ”1984″ lurar bakom hörnet.

Apple har släppt nya Iphone och i USA köade folk på midsommarafton utanför Apples butiker, som vanligt när Apple släpper lurar. Idag kom också kvartalssiffrorna från kanadensiska mobiltillverkaren RIM, som gör Blackberry-telefonerna (de första riktigt populära e-postmobilerna med tangentbord) – och Blackberry gör ännu ett succéresultat.

Blackberry ökar mest av alla mobiler – men i Sverige väljer vi lokala tillverkare

Blackberry är ett riktigt fenomen i mobilvärlden. Inget annat mobilmärke ökar så mycket just nu. Det senaste kvartalet (mars-maj) såldes 7,8 miljoner Blackberry-telefoner. Det innebär en ökning med hela 50 procent från kvartalet innan. Och redan det kvartalet ökade Blackberryförsäljnigen med det dubbla jämfört med kvartalet innan. Med andra ord har försäljningen tredubblats på ett halvår. Och detta samtidigt som de flesta mobiltillverkare har extremt tuffa tider.

Så varför ser vi nästan aldrig folk med Blackberry här i Sverige? Mobilvärlden har länge dominerats av lokala tillverkare. Än idag är NEC och Panasonic självklara val i Japan, liksom Motorola är i USA, Samsung dominerar fullständigt i Korea och Sony Ericsson i Sverige. I Europa som helhet är Nokia den självklara giganten (för att inte tala om i Finland, till och med på Åland där min sambo härstammar från är alla andra mobiler än Nokia mer eller mindre kriminellt att inneha).

Nu när Internet tar plats i mobilen får det här en väldigt speciell mobileffekt. De flesta globala Internetjättar sitter i USA. Det gäller såväl Facebook som Twitter, Google, Microsoft… Ja ni vet, hela det där gänget. Och när man talar smarta mobiler med jänkare är det Iphone och Blackberry som gäller. Därför fanns det redan för ett år sedan bra Facebook-applikationer till Iphone och Blackberry. Nokia däremot lever med en märkligt undanskymd roll på den amerikanska mobilmarknaden – och därmed har Facebook helt struntat i att fixa en Facebook-applikation som funkar på mobiler från världens största mobiltillverkare (tills nu när N97 börjar släppas, och åtminstone en enda Nokia-lur i varje fall kan få en liten Facebook-widget på startskärmen).

Vad kommer att hända när Huawei tar upp kampen med Ericsson?

Patriotismen lever alltså och frodas i mobilvärlden. Men det händer saker nu. Amerikanska mobilnät byggdes länge av amerikanska nätleverantörer, medan europeerna höll sig till Alcatel, Siemens, Nokia och Ericsson. Men vad händer nu när kinesiska Huawei tar upp kampen med svenska Ericsson på världsmarknaden? Och vad kommer jänkarna att göra om Huawei köper upp Motorolas krisande mobildivision? Den mobila patriotismen får det svårt i en globaliserad värld. Frågan är vad som kommer i stället…